Undanflykter

Ja det får bli rubriken, för just nu känns allt precis så. Bra dag, men låg kväll. Jag har en rejäl dipp nu och det börjar kännas som februari igen. Fan, fan, fan det är ju sommar! Nu får jag ta och ge mig. Har inte heller lagt upp några mer texter. Egentligen för att jag glömt bort det, har en hel del på lager. Förvisso är det ingen som läser här ändå, men det är jag ändå rätt glad för, det är bara för min egen skull jag gör det här. Hejdå.

Tänkte bara säga att jag mår bra. Första ångestfria kvällen på ett bra tag. Skönt.

Eller snarare, nu ligger jag här, igen. Med ångesten bitandes i magen, den är som frätande syra som långsamt skapar ett stort hål. Jag vill inget hellre än att berätta hur allt ligger till, förklara det mitt inre helst av allt vill skrika ut till halsen svider och jag inte får någon luft. Men det går inte, det känns som att jag inte når fram riktigt, som att jag gör bort mig utan att riktigt förstå varför. Jag har aldrig förr varit bra på att säga vad jag känner, det här är en helt ny sida av mig själv. Hade någon sagt att det skulle bli såhär för ett år sedan hade jag skrattat och inte trott dom. Men nu står jag här ändå - suck it up! Typ.

Tänkte ge det ett försök. Igen. Jag fungerar så att jag skriver helt enkelt när jag känner att jag behöver det, och nu är jag där igen. Svårt att sätta ord på magkänslan, jag känner mig bara fruktansvärt ensam ibland. Ikväll har jag en såndär svag stund. Försöker isolera tankarna för att sätta fingret på vad det är som gör att jag känner mig som ett paket tre månader gammal filmjölk i skallen. Går inte. Jag ser inte fram emot föreläsningen imorgon, jag ser inte fram emot någonting just nu, jag vill bara njuta och vara lycklig i tillvaron. Fan vad det ska vara svårt då. Skönt att ingen läser eländet i alla fall. Är tillbaka hemma efter att ha spenderat en långhelg hos "svärmor".

Jag har aldrig känt såhär förut, och aldrig förr har någon annan betytt så mycket för mig. Mitt hjärta går sönder vid tanken på att det någon gång kan ta slut, det går bokstavligen sönder. Jag är konstant så jävla rädd, jag blir illamående och vill bara höra din röst viska att allt blir bra. Sådär som bara du kan. Jag har ofta känt mig ensam, oönskad och utanför. Men du gör allt annorlunda. Du visar uppskattning och det känns som att jag faktiskt räknas och gör skillnad. Jag vaknar, jag andas och sliter mig genom dagarna, allt för att få se dig igen. För att få vara med dig. För att få må sådär bra som jag gör med dig.

Det var ett tag sen. Varför viker jag mig för, som jag alltid gör? Bara bend over och ta skiten, känns det som varje gång. Blir lika illamående och svag efteråt precis som förr. Måste försöka ändra på det, måste vara starkare. Men det är ju så jävla svårt, när man är så jävla rädd.

Sorterat papper och städat undan skräp i timtal nu, det verkar nästan som att den tillsynes ändlösa högen papper är slut. Därmed har jag uppfyllt mitt nyårslöfte detta år, det enda jag hade, hurra för mig. Det var nog första gången tror jag, å andra sidan kan jag inte minnas att jag haft några speciella nyårslöften tidigare.

Nu ska jag "storhandla" för det som är kvar av veckan, sen köpa böcker för 2000 kr. Japp, det stämmer, tvåtusenjävlakronor! Men det är i och för sig kurslitteratur för hela terminen, så behöver jag aldrig oroa mig för det sen. Så det kan det ju vara värt!

Och tack för att du lyser upp min dag som bara du kan.

Dags att sätta fart med slutspurten på sista tentan för kursen. Har hunnit med en massa saker, både roliga och helt underbart tråkiga saker jag helst sluppit, men nu är det alltså dags för sista programpunkten för idag på den söndriga Postit-lappen. Att plugga.

En dag av dis i en grå stad

Röken stiger och flyr med vinden

Den ber mig att följa den igen

Jag flyr tillbaka likt skuggan från ljuset

För att åter finna mig själv ensam

Pluggar på riktigt och det går framåt, faktiskt.

En utsträckt hand i mörkret

Du öppnade mina ögon

För en värld jag aldrig vågat se

 

Dina ord smekte mig som en vind

I sommarsolens varma sken

Som föll likt glitter i dina ögon