Undanflykter

Tänkte ge det ett försök. Igen. Jag fungerar så att jag skriver helt enkelt när jag känner att jag behöver det, och nu är jag där igen. Svårt att sätta ord på magkänslan, jag känner mig bara fruktansvärt ensam ibland. Ikväll har jag en såndär svag stund. Försöker isolera tankarna för att sätta fingret på vad det är som gör att jag känner mig som ett paket tre månader gammal filmjölk i skallen. Går inte. Jag ser inte fram emot föreläsningen imorgon, jag ser inte fram emot någonting just nu, jag vill bara njuta och vara lycklig i tillvaron. Fan vad det ska vara svårt då. Skönt att ingen läser eländet i alla fall. Är tillbaka hemma efter att ha spenderat en långhelg hos "svärmor".